Det er søndag og Mari oppfordrer som vanlig at vi deler en smakebit fra boka vi leser akkurat nå. Jeg har begynt på en liten bok (under 200 sider), som jeg kjøpte for 2 svenske kroner (!) i en bruktbutikk, og virker hjertevarm og tankevekkende.
Den heter "Gå dit hjärtat leder dig", og er skrevet av den italienske forfatteren Susanna Tamaro i 1994.
Originaltittel: "Va' dove di porta il cuore"
Engelsk tittel: "Follow your heart"
Baksidetekst:
En kvinna går in i sin trädgård och vattnar sina rosor. Det är höst och hon vet att hon snart skall dö. Hon känner att det är något hon måste: hon behöver skriva ett brev till sin älskade dotterdotter som befinner sig på resa långt borta. Hon behöver berätta om saker som dotterdottern fortfarande inte känner till...
Med stor värme och inlevelse skildrar hon sitt liv ända från barndomen, försöker förstå och förklara allt som hänt, både för sig själv och dotterdottern. En berättelse om tre generationer kvinnor, om kärlek och sorg, om vad som ständigt går i arv, och hur svårt det är att ha en ärlig relation till sina barn, till sina föräldrar och till sin älskade - fast man inte önskar sig något högre...
Smakebit fra side 39:
"Når jag förstod att min mors kärlek var kopplad till en skenbild, till den jag borde vara och inte till den jag egentligen var, började jag i all hemlighet att hata henne.
För att komma från denna känsla tog jag min tillflykt till en värld som bara var min egen. På kvällen hängde jag en tygbit över sänglampan för att kunna ligga och läsa äventyrsböcker fram till småtimmarna. Jag älskade att fantisera. Ett tag drömde jag om att bli pirat. Jag ville färdas på haven runt Kina, och det jag rövade skulle jag ge bort till de fattiga. Från dessa sjörövarfantasier övergick jag till filantropiska drömmar. Jag ville studera medicin för att åka till Afrika och bota små negerbarn. När jag var fjorton år läste jag en bok om Schliemanns liv, och förstod att jag aldrig, aldrig skulle kunna ägna mig åt att bota sjuka för min verkliga passion var arkeologi."
Susanna Tamaro (1957) fra Trieste, Italia.
Hennes morfar var forfatteren Italo Svevo (1861-1928).
Som barn ble hun ofte overlatt til seg selv, ettersom hun vokste opp i en kaotisk familie.
Hennes mamma var veldig ung og pappan flyttet fra familien da Susanna Tamaro ble født.
Hun søkte ofte trøst hos sin mormor, som er inspirasjonskilden til denne boka.
Susanna dro til en israelsk kibbutz i 25-års alderen, og bodde der i flere år, etter å ha vært veldig syk. Hun "fant seg selv" og flyttet tilbake til Italia, der hun begynte å skrive for alvor.
På 1990-tallet var hun skribent for tidsskriften 'Famiglia Cristiana'.
Her finner du flere smakebiter:
Oppdatering: Boka var bra, men litt annerledes enn det jeg forventet meg. En filosofisk fortelling om mødre og døttre, generasjoner, meningen med livet, arv... En tankevekkende og litt vemodig bok man må tygge og fordøye.
Den får 3 store hjerter av 5.